Cloetta, be good!

För Gävlebon är namnet Cloetta negativt laddat med anledning av Läkerolfabrikens nedläggning. Att röva bort verksamheten från Gävle på grund av dåliga vinster är en skymf. Det var ju här fabrikens vagga stod. Det var här varumärket skapades. Och hur dåligt gick egentligen fabriken? Låt oss syna industrins jakt på vinstmaximering och hur långt man är beredd att gå. Cloetta lanserade för ett par år sedan en chokladkaka de gav namnet Good. Det skulle vara en schysst choklad. Kunderna efterfrågade en rättvis produkt och vips fanns Goodkakan. I reklamen, som sändes på TV, poppade sjukhus, skolor och glada bönder upp i bild. Allt good så långt, eller?

Ursprunget till choklad finns i kakaobältet, området mellan den södra och norra 10:e breddgraden. Ett område präglat av fattigdom. I kakaobältet finns knappt någon positiv förändring att skönja bland bönderna. Jämför man med siffrorna från åren före certifieringsboomen visar det sig att många bönder fått det sämre trots att våra butikshyllor svämmar över att rättvisa produkter. Var finns förändringen och vilka krafter gynnas av utvecklingen? På vilket vis har industrin tagit sitt ansvar i frågan och hur får bonden glädje av Goodheten?2012 års tropiska stormar härjar för fullt just nu. Sandy har skapat enorm oreda och Haiti är som så ofta ett av de länder som drabbats hårdast. Haiti har två procent kvar av den ursprungliga regnskogen, vilket leder till att erosionsproblemen blir ohanterliga. När stormar river upp vatten och vind innebär det att terrängen utsätts för än mer skada då avsaknaden av rötter leder till större förstörelse. Terräng där människor försöker överleva. Avskogning är ett globalt problem och vanligt i kakaobältet.Hur hänger det då ihop med Goodkakan? Bönderna får faktiskt bättre betalt för sina träd som ved än för sin skörd. Kortsiktigt, javisst. Men fattigdom gör att folk lever i nuet. Människor försöker överleva för dagen och när råvarorna inte ger rimlig avkastning är det enkelt att förstå problematiken med avskogningen. Betänk också att kakao är böndernas naturtillgång men den del av kakan bonden erhåller är nära nog försumbar. Hunger föder desperation och till slut är Haitis kalla siffror ett faktum. Som sagt, två procent urskog återstår! På vilket vis tar industrin ansvar för avverkning av skog i kakaobältet? Varför är råvarumarknaden så skev att detta problem ens tillåts?

Men vänta nu lite, Goodkakan var ju certifierad för att inte utnyttja kakaobönderna och kakaonaturen! Så på vilket vis var den rättvis? Andelen Fairtrademärkt innehåll av Goodkakan var knapp, faktiskt bara 27-32 gram, medan resten, alltså 68-72 gram, saknade märkning. Dessutom behöver Fairtrademärkningen synas närmare. Det kostar nämligen bonden pengar att ansöka om att bli Fairtradeansluten. Det finns flera olika kategorier i certifieringsorganet FLO-CERT. Ansökningsavgiften för en liten producent är 525 euro. Bonden måste betala även om man inte blir godkänd. Det kan tyckas rimligt för om bonden vore schysst skulle ett godkännande inte vara något problem, eller hur? Men så enkelt är det inte. Dokumenten är svåra att hantera och kräver kunskap om byråkratin. De flesta bönder saknar tillgång till internet och är ofta analfabeter. Med det i åtanke är ansökningsförfarandet en svår uppgift att klara. Att sedan upprätthålla certifieringen kostar långt mycket mer än själva ansökningsavgiften. Det är en årlig kostnad som ofta är tio gånger högre än ansökningsavgiften.Men låt oss stanna vid beloppet 525 euro. Hur ska en bondefamilj – som trälar för nästan inget, som inte kan mätta sina barn, som inte har råd att låta sina barn gå i skolan, som inte kan skydda sig mot sjukdomar och som inte har förutsättning att själva förädla sin kakao – kunna betala 525 euro för att ansöka om att bli med i västvärldens samvetessystem? Den lilla bonden som har 525 euro över är ingen liten bonde. Även om några bönder går samman och delar på beloppet är summan en utopi. Systemet faller redan i sin linda! Det är de stora bönderna och kollektiven som har råd att certifiera sig.

Men är då inte detta ett steg i rätt riktning? Tyvärr inte. Det enda som är good med den här typen av certifiering är att problemet i sig får uppmärksamhet. Systemet behöver göras om och drivas utan vinstperspektiv. Sunt förnuft säger att industrin borde ställa sig den självklara frågan att om deras priser för råvaran var rätt från början, så skulle inga märkningar behövas. Sätt istället fokus på dem som inte vill göra rätt för sig! Åter till Goodkakan. Om inte ens självaste Goodkakan är okej, vilken choklad är det då? Tyvärr finns det inte mycket choklad på marknaden som är schysst rakt igenom. Dyrt behöver inte betyda bra.

I vårt resonemang får Cloetta stå som symbol för hela industrin, trots att företaget absolut inte ensamt bär ansvaret för livsmedelsindustrin skamgrepp mot tredje världen. Företaget får representera den samlade råvaruförädlingen. Orättvist, kanske, men industrin har tagit sig stora rättigheter och det är nu hög tid att tala för dem som saknar röst, de miljontals barn som tvingas arbeta inom kakaoindustrin.

Och snart lackar det mot jul. Snart dignar butikshyllorna med färgglada adventskalendrar fyllda med små söta chokladbitar. Förväntansfulla barn öppnar lucka efter lucka och får smaska i sig chokladkreationer. Vem tänker på att det finns ett barn i början av produktens tillverkningskedja, ett barn som kanske är hungrigt, otryggt och som inte har rätten att vara ett barn? Är inte de barnen också våra?

Vi kan inte längre tillåta dessa brott mot FN:s barnkonvention. Barn får inte användas som slavar eller handelsvaror. Det är hög tid för industrin att ta sitt ansvar!

Anna-Sofia Winroth,
kakaoplantageägare och
debuterande författare

Tovan Thåst,
barnrättsambassadör

Tips; gör FN:s barnkonvention till svensk lag. Genast!

Share on Facebook
Bookmark this on Google Bookmarks
Post to Google Buzz
Share on FriendFeed
Bookmark this on Delicious
Bookmark this on Digg
[`tweetmeme` not found]