Förr var jag ett skränande, headbangande, heavy metal-freak, vars kulturintresse på sin höjd sträckte sig till film med så mycket blod och upp-och-nedvända kors det bara gick att fylla 120 minuter med. Dessutom tyckte jag att en film som inte innehöll femtiotre kraschade bilar, tre helikoptrar och sexton personer bragda om livet under de tre första minuterna, var en tråkig film. Konsertlivet var dock riktigt rikt, med artister som Dio, Judas Priest, Black Sabbath och Motörhead.
Undrar om det är därför som jag i dag har varit på en underbart givande utställning på Borås konstmuseum, Borås, Borås – en utställning om identitet. Där upptäckte jag konstnären Roland Kempe och är riktigt imponerad. Som grädde på fläskpannkakan har jag dessutom varit på stadsbiblioteket och lånat en härligt vemodig, och mörkt humoristisk, finsk film som skall avnjutas i kväll. Just det, jag har i dag också fikat – inte partat – med trolkarlen och cirkusartisten Micke Magic som inte trollade bort notan. Det behövdes inte, för vi hittade ett superbilligt ställe mitt i Borås.
Tips; oroa dig inte, man kan faktiskt förändras. Eller kallas det för att åldras?
Jag vet inte om det var bättre förr, men roligare var det. Definitivt!
Micke Magic som nämns i texten. Har egentligen artistnamnet Trickey Mickey, men det är inte lätt att hålla reda på alla kändisar man känner. ;o)