Jag är så trött på ”big boobies, no brain”-mentalitetens rådande falskhet. Vilka problem har människan fått ärva och vilka har hon skapat själv? Måste skalpellen eller Botox-sprutorna fram för att hon skall bli nöjd med sig själv? Var har djupet och de existentiella frågorna tagit vägen? Jag mår illa över det myckna experimenterandet och karvandet i fullt friska och, åtminstone till synes, normalt skavanksmyckade människokropparna. Jag oroar mig över dess ytliga ideal. Hur kommer det att fortsätta? Guerlain-parfym för bebisar är sjukt!
Tips; vägra karva i din friska kropp, läs en bok av årets Dan Andersson-pristagare, Marcus Birro, i stället!
Pingback: Låtsas | Tovan tycker