Tovan tycker

Senaste nytt från TT i Borås

Skomakarmästare

Min underbara morfar. Skomakarmästaren. En enkel vardagsnära man med stark personlighet. Han rökte pipa. Bar smutsig fiskartröja, hade lim på byxorna och luktade rökig trygghet. Han skötte blommor och trädgårdsland med perfektion. Hans ärtbockar fick man inte röra. Men åh, så goda morötter han hade! Ingen kunde fiska eller laga nät som han. Allt skulle vara enkelt, nära och äkta. Smör. Fisk. Godsaker. Frukt och grönt. Tillsatser och massproducerat vägrade han. Morfar avskydde snobberi och elitism. Han genomskådade människor snabbt. Inget gick att dölja för honom. Man blev alltid lika skraj när han upptäckte att man köpt skor och väskor från (lågpris)kedjorna. Då blev han arg och skrek,

– Massproducerat billigt skräp. Ett hot mot hederligt hantverk. Vi skomakare kommer att dö ut!

Sedan tog han min sko, slet klacken av den, och frågade vad jag betalat för skiten. När det kom till kvalitet och hantverk var han petnoga. Därefter följde en lång föreläsning om tillverkning, hållbarhet, kvalitet, sopberg, hantverk, medvetenhet, skönhet, vikten av att vårda och köpa produkter med lång livslängd.  Och så slit- och slängkulturens hot mot stolta yrkeskårer. Därefter lagade han skon, log och sa,

– Se så bra. Skon är som ny. Dessutom håller den. Morfar kan trolla! Spring nu ner i källaren och titta om jag trollat fram en glass ur frysen också!

Min morfar har lärt mig så mycket mer än jag någonsin kommer att förstå. Så när ni ser mig lukta, vrida och känna på väskor från Chanel, kravtomater från Kinnekulle, skor från Manolo Blahnik, gårdsägg från Holmestad, choklad, parfym från Givenchy, mandelpotatis från Kalix och klänningar från Jean-Paul Gaultier, tänk då: Hon där, hon kan sin sak. Hon är ett stolt barnbarn till en stor mästare!

Tips; odla ärtbockar. Njut mandelpotatis med smör och läs om morfars kollega Manolo Blahnik och Marcus Davidsson. Och fråga mig vid tillfälle om hur det gick med morfar och mina favvostövlar från Gul & Blå…

3 kommentarer

  1. Maria Paakkonen

    2012-05-04 at 18:46

    Så fint berättat! Hur gick det med stövlarna från Gul&Blå? Nyfiken!

  2. Britt-Marie Sundström

    2012-05-09 at 23:46

    Ja detta är min far i ett nötskal. Sådan var han, det gick inte att som kund och vara kvinna, komma till honom och säga att det var dyrt, när han sulat och klackat ett par skor, nej då tittade han på kunden och sa`hur mycket har frun betalat för lockarna……… Pappa sa: att man måste stå, stadigt, och då vill det till att man har riktigt på fötterna!

  3. Tina Jonsson

    2018-09-23 at 06:34

    Hej!
    Så intressant och kul att läsa!
    Skomakarmästarens hustru var kusin med min mamma 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2018 Tovan tycker

Tema av Anders NorenUpp ↑