Jag är sur som en räv med rönnbärsbegär. Min groda – jag menar prins – vill att vi skall flytta till ett eget hus. Vaddå eget hus? Är han, tillsammans med alla andra människor i vårt land, helt slö i luvan? De flesta så kallade husägare är ju bara trädgårdsmästare åt banken. Underliga människor, vill jag tillstå. Först arbetar och sliter de hela dagarna för att kunna betala av lånet på huset de ännu inte äger, sedan fortsätter de på den så kallade fritiden med att att arbeta och betala ansenliga summor för att serva, bygga om och ut, och sköta huset åt den laga ägaren. Det vill säga banken. Hur korkad får man vara?
Tips; hyr en juste våning i innerstaden och kräv återkommande service för ditt boende. Ty man ska ha lön för mödan och inte möda för lönen. Tjing.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Låt inte ”villa-vovve-volvo-maffian” ta över. Upp på barrikaderna bara och slå tillbaka. Jag backar upp dig till 100%.
Jag blir mer och mer inne på din linje
Kram!
Jag kunde inte tänka mig att bo i skogen när jag träffade Mattias. Jag hade lägenhet i stan och vi hade dubbelt boend i 1 och 1/2 år. SKIT JOBBIGT. Vi bestämde oss för att pröva o bo på Lindsberg. Jag skulle inte gärna flytta till lägenhet igen. Och inte för nära andra heller. Dröm stället är en liten gård vid en sjö.
Rulle: Tack!
Camilla: Ja, du borde ju veta…välkommen tillbaka till staden!
Leine: Ett hus vid havet får mig lite sugen…oj oj, allvarligt!
Rulle: Tack!
Camilla: Ja, du bodde ju veta…välkommen tillbaka till staden!
Leine: Ett hus vid hzvet får mig lite sugen…oj oj, allvarligt!;