Det kan inte alltid regna guld över Borås. Som det gjorde 2006, då vi var svenska mästare i både fotboll och sushi. Sådant är förgängligt. Men brons är större! Nio meter hög närmare bestämt, är redan världsberömd och heter Walking to Borås. Motivet är Pinocchio. Känn på den, alla ni som inte kan stoltsera med att det ständigt regnar (och flödar av livets vatten) över er stad. Bronset är hemma. Kvar för att stanna. Långnäsa!

Tips; ta en sväng förbi den eviga bronsstaden Borås. Sagor kan bli sanna!

Vissa belönar Gud genast. Tack! Titta här vad som hände. Visst är det underbart? Ibland är jag så lycklig över att jag bor mitt i stan och har en liten kamera i fickan. Snacka om att vara först med att möta Jim Dines staty av Pinocchio, ”Walking to Borås”!

Tips; missa inte att beöka den barnvänliga sagostaden Borås. Här är det fullt av ljuvlig konst och kultur.

Den enda festival du behöver besöka i år är kulturfestivalen ”Walking to Borås”, som håller på mellan den 16 och 24 maj. Naturligtvis är det inte festivalen i sig som är det häftiga, utan invigningen av den fantstiska statyn av Pinocchio med samma titel som festivalen. Verket är skapat av världspopkonstnären Jim Dine. Här är länken till det fullständiga programet för festivalen.

Tips; missa inte invigningen av Borås stolthet Pinocchio, nu på fredag klockan 16.00.

Jag är så trött på allt tjat om ”Vad har Pinocchio med Borås att göra?”. Snälla människor, konst och kultur berikar människor, oavsett stats- eller kulturtillhörighet. Är det bara italienare som skall får njuta av sagan om Pinocchio och därmed endas de som får rätten att bygga en staty i en italiensk liten stad? Nää, jag tänkte väl det! Lika lite som det bara är svenskar som skall få njuta av Astrid Lindgrens saga om Pippi Långstump. En staty av Pippi i staden Verona är väl knappast en förolämpning. Det skulle ses som lika självklart som att konstverket skulle stå i Sundsvall. Nej, nu sa jag fel. För vad har Pippi med Sundsvall att göra? Förutom att jag kommer därifrån. Och att Pippi alltid har varit min idol, då. Menar boråsarna – på fullt allvar – att man vill ha en knallhatt, ullsax eller ett stycke textil som staty, enkom därför att det är det enda Borås är känt för?

Tips; njut av all slags konst, från jordens alla hörn.

Det finns människor och organisationer på plats, när katastrofer drabbar oss. Ge dem ditt stöd. Ge dem ditt bidrag.

Morsdagstips; handla en morsdagspresent som räddar liv, köp den i Unicef:s webbutik här!

Jag har hört att ugglor är kloka. Det kan nog stämma. Till viss del. En kattuggla har uppenbarligen läst min blogg och hade så pass mycket intelligens att den förstod att mitt torp var fyllt med smaskiga små möss. Grattis! Dessvärre var ugglan inte smart nog att finna vägen ut igenom skorstenen igen. Istället valde den att röja runt som en idiot i vårt torp, innan den slutligen – och rättmätigt – dog av sviterna. En mycket vidrig och makaber syn kan jag försäkra er om. Nu vet jag inte längre vilket som är värst, möss eller mössens fiende nummer ett, ugglan. Man eller mus, en sak är i alla fall klargjord: Jag avskyr objudna, och därtill oförskämda skitaktiga, snyltgäster. Vare sig de vräker i sig mina möss, eller gnager upp mina soffor. Vet hut! Eller kan det vara så illa att alla långnästa och långklåfingrade sagofigurer tycks tro att jag gillar dem, bara för att min favvostaty Pinocchio äntligen kommit hem till Borås. Icke! Trist för dig, Hedvig med långnäsan – i det klassiska barnprogrammet ”Från A till Ö” – att din uggla Helge dog hemma hos mig när han försökte tjuva mina möss!

Tips; rädd för objudna gäster? Stanna kvar i stan!

Jag kan inte förstå varför. Och det retar mig. Men kanske någon smart person kan förklara för mig, som känner mig helt oförstående till varför i hela värden det finns herr- och damcyklar? Damcykeln är smart och praktiskt konstruerad och borde naturligtvis användas av alla människor – oavsett kön. Herrcykleln, däremot, är ju fullständigt obegriplig. Konstig. Fånig och mycket krånglig. Opraktisk och felkonstruerad, skulle jag villja påstå. Vad är stången, pinnen, till för? Är herrar inte är det minsta rädda om sina liv under bältet? Eller är det för att herrar tycker att det är trevligt att lyfta på benet, precis som en hund, när de bestiger cykeln (varning för lårmuskelssträckning)? Eller är stången ett sista försök till att utrota kjolen? Det är nämligen omöjligt att iklädd kjol cykla på en herrcykel.

Tips; begagna kroppsvänlig damcykel. Dissa den farliga herrditon.