Mitt under sushilunchen hasplar min man ur sig följande.
– Jo, förresten, jag har fått ett europeiskt filmpris för bästa reklamfilm. Eller var det bästa informationsfilm? Ja, jag kommer inte riktigt ihåg.
– Vad? Har du fått ett filmpris i Europa som du inte kommer ihåg? Nigirin har nästintill bragt mig om livet medan jag vrålar.
– Ja, så är det, men du vet hur det är med D (den andre fotografen av de två), han kommer inte riktigt ihåg vilket land och vilket pris det var.
Jag är chockad. Uppenbarligen lider två mycket begåvade filmfotografer av kraftig och liktidig minnesförlust, eller så är det bara ett framträdande ointresse. Ett filmpris är hur stort som helst. Det är glitter, glamour och stjärnglans så det både strålar och blir över! Jag börjar genast drömma om Johnny Depp, Vanessa Paradis, röda mattan och hela Festival de Cannes. Under det att min prins pratar om skaparprocesser och Andersson. En Dan Andersson och en Roy Andersson. Den ene, en död poet och den andre, en grå(?) filmare. Jag ler och är stolt över min fotograf som fått ett filmpris fast jag inte vet vilket! Så underbart lyxigt trevlig en sushilunch kan bli!

Tips till fotograferna D+D; om du är en virrig konstnär, skaffa dig en kärleksfull partner som håller koll på att festivalen som ni varit med att vinna förstapriset på heter World Media Festival och att det faktiskt är Europas klart största festival. Grattis!

Vilken helg! Dubbelt finskt på Formel 1-pallen. Historiskt. Heikki Kovalainen tog sitt livs första pallplats, dessutom före landsmannen Kimi Räikkönen. Extra kul är att Kovalainen startade sin karriär i ett svenskt kartingteam. Det var ett mycket tufft lopp i Japans Grand Prix, där regnet öste ner och fyllde banan – Fuju International Speedway – med massor av vatten. Naturligtvis kräver ett sådant tufft lopp väl tilltagen sisu. Men vem vågade drömma om sisu gånger två? Heja Finland! Fernando Alonso körde av medan Lewis Hamilton, naturligtvis får vi väl säga vid det här laget, kom på första plats.

Tips; kolla på F1-loppet nästa söndag, redan då kan engelsmannen Lewis Hamilton säkra titeln och bli den första nykomlingen att vinna F1. Och yngsta därtill.

Det här är mitt tvåhundrade inlägg,
därför vill jag lotta ut två priser!

I dag skall vi fira tillsammans! Jag har mot alla odds skrivit hela 200 inlägg, eller som någon så trevligt påpekade, krönikor, vänligt sagt. Och det är ju ni, kära vänner, som tar er tid att läsa dem, fantastiskt, tack! Det är stort för mig som vare sig kunde skriva eller stava i grundskolan. Verbalt har jag aldrig haft några som helst problem att utrycka mig. Men att också våga skriva – att tillåta det nedtecknade och skrivna ordet vara mitt – det är mäktigt. Det har givit mig mod och självförtroende. Så nu firar vi! Jag vill till er, kära läsare, dela ut två presenter. En film och en bok.

• DVD:n ”Meningen med livet” av och med det brittiska Monty Python-gänget.
• Boken ”90 minuter i himlen” av den amerikanske författaren Don Piper.

Inga vanliga historier det vill jag lova! Snarare tvärt om, skruvat. Mycket nöje!

Tips; skicka ett e-brev till adressen [email protected] där du uppger ditt namn, eller skriv en kommentar, så är du med i utlottningen av filmen och boken. Resultatet av dragningen kommer att annonseras här på bloggen på torsdag – kanelbullens dag – och vinnarna meddelas e-brevledes. Du kan ju naturligtvis göra en helt egen film i stället. Eller varför inte ge ut en egen bok? Tills dess kanske dock det ovanstående kan inspirera dig en bit på vägen.

Jag har träffat henne, upphovsmannen till Pippi Långstrump – Astrid Lindgrens underbara dotter – Karin Nyman. Jo, jag fick en tår i ögat när jag lyssnade på henne och det korta, men likafullt kärnfulla, framträdandet hon hade på Bokmässan i går. Dessutom delgav hon oss en kort, ännu ej nedtecknad, berättelse om Pippi Långstrump som Astrid berättade för barnen när de var små. Den handlade om vad Pippi gjorde när hon kom till kyrkan, spännande vill jag lova! Jo, jag ska absolut berätta den för er, men ni får faktiskt vänta så att den får bli en godnattsaga. Så klart. Så innan ni lägger er med fötterna på huvudkudden…

Tips; läs och njut böckerna med min förebild, Pippi. Nu finns dessutom originalboken återutgiven med tillägg, analytiska kommentarer och spännande forskning för dem som kallar sig vuxna. Den heter Ur-Pippi.

I morgon drar årets bokmässa igång – och jag kommer att vara på plats. Var gång jag besöker Bok- och Bibliotek så förundras jag över det stora antalet läsare, böcker och författare. Men framför allt fascineras jag av alla ord som finns. Jo, det är just orden jag funderar över. Hur många ord som finns, hur många ord har skrivits, vad alla ord betyder, hur deras etymologi ser ut, hur man grammatiskt sammansätter flera ord, hur ord blir till historier. Och så vidare. Orden är ju grunden till alla språk. Till tal, skrift och tecken. Jag älskar ord. Mitt första ord var nog ”dada”. Undrar vilket mitt sista ord kommer att bli? I dagens Borås Tidning fick jag i alla fall sista ordet! Läs artikeln i BT här. Jo, det var faktiskt jag…

Tips; njut av ord. Läs, tala och skriv. Gör ett besök på årets upplaga av Bokmässan i Göteborg. Årets tema är Estland.

Lugn, allihopa! Andas ut, ni överlever, ty i dag hjälper Tovan. Det är så roligt med denna hysteri – att höra, träffa, se och lyssna på alla förvirrade människor som är rädda för att inte vara med, blivit beroende av, inte förstår varför, gör lite för mycket, lite för ofta, gör för lite, elller framför allt; gör allt på Facebook. Ni kommer alla att överleva, jag lovar! Dessutom helt utan att bli ovän och bitter fiende med alla era nya och därtill gamla vänner, bara därför att ni vägrar att ta emot en lättklädd vampyr, ful fisk, ultralätt får, löftesdrink (luftdrink?) och alla andra märkligheter dina lika desperat jätteförstående, eller kanske oförstående, vänner skickat till dig. Man kan vägra Facebook. Man kan ignorera Facebook. Man får tycka att Facebook är underbart. Men du, det är okej att tycka att det är urtråkigt! Eller gör som jag, le åt umgängesformen och plocka ut godbitarna fritt och utan kval. Som att gå med i SM i sushi-gruppen, t ex, som naturligtvis alla borde vara aktiva i.

Facebooktips; ta det lugnt, du lär dig. Allt går att rätta till och ändra. Du får ångra dig. Är du osäker, radera i efterhand. Och du, det är inte riktiga vampyrer. Jaga inte desperat efter vänner, det är helt okej att ha två stycken. Dina vänner förstår dig. Du behöver inte ta emot allt som skickas till dig, vi har alla våra olika intressen och du behöver inte vara någon annan än ditt vanliga jag. Odla ingen falsk bild av dig själv hur frestande det än kan kännas. Var ärlig. Sök upp lite trevliga grupper med intressen som du kan dela med andra. Det enda du egentligen behöver tänka på är vad du själv skriver, det skrivna ordet är ju som bekant just skrivet Visst går det att ta bort, men dina vänner kommer ihåg! Här kan du registrera dig på Facebook om du är intresserad och ännu inte gjort det.

Kristina Lugn blev i torsdagens Svenska dagbladet intervjuad av den yngre författarkollegan Martina Lowden. En mycket intressant intevju som handlade om hur deras föräldrar motarbetat barnen i sin iver över att lära sig läsa. Och om hur vitterheten, litteraturen, sedan räddade dem från skolans forna plågoandar. Kristina avslutar intervjun med att säga
– Jag är rädd för ungdomar, jag vet inte varför, men jag tror att det är en form av dödskräck.
Lugn, bara lugn. Detta måste vi naturligtvis göra något åt. Varmt välkommen till Sveriges äldsta ungdomsgård! En dag tillsammans med ungdomarna där kommer, med största sannolikhet, att råda bot på din rädsla. Dessutom kommer du att få en fantastisk dag fylld av rock, livsfrågor och demokrati. För mig är det precis tvärtemot vad Kristina känner; jag känner mig trygg med ungdomar, de ger mig livsglädje och hopp om en framtid som är bättra en den vi skapat! Själv är jag mörkrädd för alla dessa förstockade vuxna som sitter i maktens inrökt informella lobbyer, för dem som styr över våra ungdomar och deras framtid.

Tips; läs artikeln i Svenskan om Kristina Lugn här. Om du är rädd för ungdomar gör då ett besök på Sjöbo ungdomsgård i Borås. Om du ändå tycker att ungdomar är läskiga, kan du få baka med vår gårdsmormor, 83 år, men då får du räkna med viss kö.