Visst är det härligt med bröllop! Särskilt när allt klaffar. Ett ljuvligt brudpar, vackra gäster, god mat, dryck, underhållning, tajming och inga långrandiga högtidstal. Jag är ingen fotograf (bara bihang till), men visst lyckades jag med ett riktigt bra foto från bröllopet. Kanske inte från själva vigseln eller ens festen. Nej, mina kanonbilder är från fotbollsmatchen. Jo. Det pågick faktiskt ett riktigt spännande derby, en division 3-match mellan Hinneryds IF och Markaryds IF, i pausen mellan bröllopet och festen (lagen hade självklart planerat detta i förväg för att få tillskansa sig högsta publikrekord, så klart!). Det var en spännande match som slutade oavgjort; 1-1. Jag har som synes snygga bildbevis. Hur det gick för brudparet? Kanon! Det slutade också oavgjort; 1-1. För båda svarade självklart ja!

Tips; fota ofta och mycket. Kolla in Hinneryds IF samt Markaryds IF:s webbplatser!

Jag ska gå på bröllop i helgen. Jordens sötaste prudpar, så klart! Jag kommer att bära kläder som jag köpte när jag gick i sexan. Jo, ni läste rätt, jag var tolv år när inköpet gjordes. Vidare har jag lånat kläder från en femåring. Hur knäppt låter inte det? Men det är helt sant och det kommer att bli mycket bra. Det måst bli bra, för jag har inget alternativ. Och dessutom älskar jag starka färger och det har den här kreationen. Jag vet en annan person som ska på samma bröllop. Vederbörande har stora bekymmer, då personen i fråga har slutat med nikotin. Nikotinfrihet kan yttra sig i ett ilsket humör, men också i ett bredare midjemått. I det här fallet är det just omfånget som är problemet, vilket resulterat i ett påträngande behov av ny högtidsgarderob.

Tips; stora och vida klänningar som festkläder på bröllop, för män såväl som för kvinnor.

Min deckarläsarkarriär kan placeras på följande relativa tidslinje, med start i unga år: Fem-böckerna, Kitty, Robert Ludlum, Friedrich Neznansky, en massa blandade författare, Phyllis Dorothy James och Ruth Rendell/Barbara Vine. När min käre, numera framlidne, deckarpolare Stig – tillika bror till en av mina favoritförfattare – introducerade mig för Minette Walters böcker, var jag fast. Hon är helt klart bäst i sin genre! Så händer det igen; en vän ger mig en deckare, den här gången skriven av Camilla Läckberg. Vilken strålande deckararförfattare, jag är fast igen! Att Läckberg dessutom har en blogg gör inte saken sämre.

Tips; läs Minette Walters och Camilla Läckbergs böcker.

Jag överlevde livet på landet! Som ensam vuxen i kolsvartaste mörker, mitt ute i obygden i flera dygn. Skulle det vara hälsosamt på något vis? Knappast! Oansvarigt, skulle jag vilja påstå! Frisk luft som luktar kobajs är säkert nyttigt. För flugor. Frukost ute i det vackra solskenet också. Om du är född älg. Men kvällar i kolsvart mörkret, hur nyttiga är de för någon? Inte ens ugglan tycks trivas, den hoar förtvivlat på hjälp hela natten. Nu vet jag i allafall att jag är en ren katastrof i situation av mörker. Det knakar och det sprakar utanför husknuten. En normal människa först konstaterar och sedan accepterar. Men inte jag, inte en chans. Jag måste veta vad det är som händer utanför mitt fönster. Egentligen. Jag stirrar ut i mörkret och naturligtvis ser jag inget alls. Då blir jag tvungen att lämna min trygga vrå för att gå ut för att titta efter. Med yxan, jag menar hammaren, i högsta hugg smyger jag ut i mörkret, för att en stund senare stå öga mot öga med, ja just det, mörker. Och alltmedan jag jagar skuggor runt huset , skulle vilken yxmördare som helts kunna smyga in i huset. Lätt. Skulle du vilja ha mig som barnvakt? Knappast, det vore mycket korkat och oansvarigt!

Tips; möt en människa där i mörkret, då har du åtminstonde ett förhandlingsläge. Men hur förhandlar du med ett hungrigt rovdjur? Inte alls, bara spring!

Jag skrek i högan sky när jag blev bjuden på riktigt potatismos med potatisbitar i. – Inte gott! klagade jag högt och ljudligt. Däremot njöt jag i fulla drag av pulvermos, gärna tillsammans med popcorn(!) och ketchup. Hu! Numera ryser jag av blotta tanken. Jag skulle nu gärna, mer än gärna, sätta i mig det underbara moset med de härliga bitarna av potatis i – bitar som tydligt skvallrar om att det är äkta vara. Popcorn funkar fortfarande (dock inte i moset), pulvermos också för den delen. Men ketchup!? Aldrig någonsin gott! Det är verkligen bläig barnmat.

Tips; lär mig hur man lagar ett riktigt gott potatismos. Med bitar.

Min proffskarriär var över innan den ens hann börja. Varför? Jo, fel kön och fel tajming! Jag blir både sur och irriterad när jag tänker på det. Proffsboxaren Åsa Sandell är äldre än jag och hon började boxas så sent som 1995. Själv blev jag dissad som boxare redan 1980. Det hände när jag som mellanstadietjej ringde den lokala boxningsklubben och meddelade mitt intresse för att börja boxas med en proffskarriär som mål. Det blev tyst i luren. Sedan kom svaret: – Men det låter på din röst som om du är tjej!? Jag svarade – Ja, jag är ju tjej! Den förvånade rösten fortsatte – Va, tjejboxning? Sån’t håller vi inte på med här! Idiotiskt nog lät jag mig nöjas med det svaret från puckot. Så jag säger till Åsa: Jag ville börja boxas och blev dissad. Du upptäckte din talang av en slump och slog igenom. Grattis! Och jag önskar dig all lycka i ringen.

Tips; Snyfta till Rocky-filmerna och njut en gravlaxmacka på hårt tunnbröd!

Detta inlägg är även publicerat på intressant.se.

Jag hade sagt upp mig från min VD-tjänst för att börja arbeta i Svenska kyrkan. Jag var ganska spänd inför följderna av mitt beslut och undrade över hur jag skulle passa för det nya jobbet. Som alltid när när jag behöver inspiration eller tröst vände jag mig till konsten. Den här gången var det för mig rena lyxen, eftersom min favoritkonstnär – Bengt Lindström – hade en jättestor utställning på Midlanda konsthall, granne med min nya arbetsplats. Jag satt på en bänk mitt i lokalen och tittade upp mot de gigantiska målningarna. De är på 2,5 x 3 meter och föreställer fornnordiska gudar. Dagen efter småflinade alla åt mig på mitt nya jobb. På fikabordet låg dagens tidning. Förstasidan visade sig vara nästan helt täckt av en stor bild på mig, där jag tittar upp mot, och tillsynes tillber, Balder! Gissa hur ofta och hur länge jag sedan fick höra kommentarer som ”- Du skall inga andra gudar hava jämte mig.”? Hur det gick med jobbet i Svenska kyrkan? Nej, jag har aldrig ångrat mitt beslut! Och bilden på mig och gudarna verkar ha blivit svensk press standardarkivbild när det skrivs om Lindström.

Tips; var på din vakt när du ser en person med kamera! Kolla in några av Lindströms målningar här.