Nio av tio tankar som rör sig i mitt huvud handlar om barn och barnrättsfrågor. Sådan är jag, alltså inget att göra något åt. Barn och ungdomar är det viktigaste som finns. Punkt. Slut. Och då menar jag verkligen punkt slut. Den tionde tanken, det är den som ni läser om här på min blogg. Jag skulle kunna trötta ut er med FN:s barnkonvention in i det oändliga. Men det tänker jag inte göra. Jag skall i stället trötta ut er med sport, konst, formgivning, design, kultur, tips, idiothändelser och andra viktiga saker som gör livet lite roligare i största allmänhet, så där.

Tips; läs FN:s konvention om barnets rättigheter och kolla sedan in mina barnrättslänkar på startsidan.

För några år sedan åt jag en elvarättersmiddag på Operakällaren vid Kungsan i Stockholm. Efter måltiden var jag dock så hungrig, att jag tog den inre genvägen till Café Opera för att beställa in en stor skål med räkor flankerad av mängder med bröd. Fast egentligen var det nog en kebabrulle som jag ville ha. Och om jag inte missminner mig så intog jag även en sådan på vägen hem från Cafét. Jag är inte ett matvrak, det bara kan uppfattas som så av min berättelse. Men jag tycker att man efter en svindyr middag, med elva rätter, åtminstonde borde få känna sig mätt. Fast det är klart, när små löjliga sorbettopluttar räknas som hela rätter, så borde jag ha satsat på en trettiofemrättersmiddag i stället. Då kanske jag hade blivit mätt.

Tips; njut en härlig trerätters. Chansen att du blir mätt, och därtill belåten, är stor.

Jag kan skriva massor här på min blogg utan några större problem. Men så får jag plötsligt en förfrågan om att skriva för en tidning. En liten artikel. Ett enkelt ämne. Och det blir tvärstopp! Inte en chans, det går inte, tomt, blankt, nada och panik! Jag har inget att säga, än mindre att skriva. Varför lovade jag dem? Hur korkad får man vara! Det finns ju massor med människor som kan skriva – och som dessutom gör det bra. Tar jag mig igenom denna, för mig något pinsamma, situation så ska jag sedan låta dem som kan det få göra det för alltid. Skriva, alltså!

Tips; tänk igenom dina löften innan du avger dem, noga.

Jag är förvånad. Våren är här och jag saknar inte mitt Norrland. Modos elitserievinst till trots. Vad är det som håller på att hända med mig? Jag är orolig. Vad jag saknar är nämligen Skåne. Närmare bestämt Helsingborg, Råå (där jag bott), Glumslövs backar, Malmö, Kågeröd, Ystad, Österlen och… Ja, jag saknar massvis med platser i Skåne. Fast mest saknar jag nog närheten till Danmark. Tivoli öppnade i fredags och då är det faktiskt vår, oavsett om du gillar stället eller inte. Jag borde oroa mig. En norrlänning i Borås som inte längtar hem, är som ett paraply som inte skyddar mot boråsregnet; sålunda inte mycket att ha. Följaktligen är jag inte mycket till norrlänning längre!

Tips; Hoppa över Tivoli vid ditt nästa besök och satsa på världens äldsta nöjesfält Dyrehavsbakken i stället.

Jag tillbringade en tid i Florida, USA. Det var varmt, klippigt och fuktigt hela tiden. Där besökte jag några konferenser med vackra, stomatollende och svala människor. Det underliga var att människorna såg helt oberörda ut av värmen. Själv var jag allt annat än just sval och oberörd. Varje gång jag sträckte fram min svettdrypande hand för att hälsa artigt, tittade folk på mig med förskräckt blick, som om jag var smittad av pesten. Jag var ständigt blöt. Konstant svettig. Och jag undrar fortfarande över knepet. Hur gör man egentligen för att se sval och cool ut i 40 graders värme? Vänjer man sig, eller är det som med så mycket annat i USA, ett kirurgiskt ingrepp?

Tips; handskar. Svettigt – men bara för dig sjäv.

Det sägs att goda råd är dyra. Men det är helt fel och inte alls sant. Jag bjuder på massor av goda råd och tips – hela tiden. Och det är helt gratis. Så det så!

Tips; tro inte på allt du läser, ser eller hör.

Vill du lyckas i din karriär? Skaffa dig en framgångsrik mentor. En duktig, erfaren och professionell förebild är guld värd. Min mentor var, och är, fantastisk som lärde mig allt genom att tukta, utmana, stötta och peppa mig. Själv var jag nästan alltid arg, varg, krokodil i min iver att lära. Att jag sedan bytte karriär, ja det är en helt annan historia.

Tips; våga fråga ett proffs, det värsta som kan hända är att du får ett nej.