Hmmm… Jag funderar. Vågar jag äta av köttbullarna nu klockan 23.58, för om tre minuter är de gamla, i alla fall enligt datummärkningen? Hur vet man att de inte ljuger? Hur vet de som tillverkar köttbullarna att de kommar att vara gamla om tre minuter? Hur testar de sådant och tänk om de ljuger? Köttbullarna kanske redan är ruttna, de kanske tog fel på tre minuter. Och i så fall – vad har de för marginaler? Skit också, nu är det för sent, tiden är ute för mina köttbullar!

Tips; ät genast upp dina köttbullar som självklart har låååångt kvar till sista bäst före-datum.

Jag läser många böcker. Vissa titlar har jag läst trettio gånger eller fler. En dag kan det bli femton böcker, men det vanligaste är nog att det bara blir fyra böcker om dagen. Det finns en bok som jag är väldigt väldigt trött på just nu. Det är Baboo och ponnyhästarna. Om jag får välja själv, vilket jag aldrig får, så är det Pippi-böcker som gäller.

Tips; barnböcker och deckare.

Alla har haft en barndom, det är ett som är säkert. Det är ju något som alla människor kan skriva under på. Barndomen är ju något vi inte kan komma i från, hur gärna vi än skulle vilja det. Därför tycker jag att det är mycket märkligt att det är just barnen och därmed deras barndom som vi ständigt försämrar vilkoren för. Nedskärningar i välfärden drabbar oftast barnen först. Hur kan det komma sig? Jag menar; en person som har haft en vidrig barndom önskar väl inte andra barn en motsvarande uppväxt? Och en person som har haft en bra barndom önskar väl alla andra barn detsamma? Därför borde alla kämpa för barnens rättigheter. Varför skall man då kämpa för barnens bästa? Svaret är självklart; därför att barn tillhör de svagaste i samhället. Barn är en minoritet. Barn är människor utan rösträtt. Barn är beroende. Beroende av ditt, mitt och andra människors sunda förnuft. Så var förnuftig – ge barnen en röst. Stöd Barnbandet!

Tips; läs FN:s konvention om Barnets rättigheter

Välkommen till Borås djurpark! Här kan du få din pizza med ditt nyslaktade favoritdjur! Vad sägs om pizza med nyslaktad elefant, pingvin eller varför inte en ap-pizza? Näääe, fy så makabert! Hela historien är makaber. Det jag just skrev är inte riktigt sant, bara nästan. Men det är säkert så folk kommer att komma håg den vidriga historien om det nyslaktade bebislammet på pizzerian som ligger vid infarten till djurparken. Hela historien är ju hur sjuk som helst! Hur kan någon komma på att släpa in ett stackars djur till en restaurang. För att sedan slakta det obedövat? Var kom lammet ifrån? Vem skulle äta det? Vad har vi slakterier till? Frågorna är många, men svaren är få. Det stackars lammet ligger i alla fall nu i frysboxen på Borås polishus och kommer förhoppningsvis att få en värdig gravplats. För er som inte har hört historien tidigare – försök att glömma det som du just har läst.

Tips; räkna in djuren på Borås djurpark.

Hur kan du flytta till Borås, Tovan? Därför att bilköerna är för långa i Göteborg, så klart! Men man kan ju inte bo i Borås fattar du väl och vad vet du förresten om Borås? Jag funderade länge och kom inte på något alls som jag visste om den anonyma staden. Jag svarade ärligt; inte ett skit vet jag om Borås, men att att slippa långa köer är väl skäl nog till att flytta dit, eller!? Jag lider nämligen av en allvarligt utveckald allergi mot alla former av köer. Symptomen är förfärlig. Först bli jag rastlös och sur, sedan börjar det klia i hela kroppen på mig, för att slutligen förvandla mig till häxan Spott och Fräs. Som ni förstår lider jag ansenligt av denna åkomma, särskilt med tanke på att jag själv tycker om att vara glad, positiv och vänlig mot människor. Numera vet jag mycket mer om Borås, det kan jag lova. Och om detta finns det skäl att återkomma om vid ett senare tillfälle. Men ett vet jag säkert – här finns också massor med köer!

Tips; undvik Knallerondellen – särskilt
fredag eftermiddag en löningshelg.

För mig är 70-talet sockiplast och röda kalasbyxor med noppror på, för det hade jag. 80-talet är blå pudelfrissor och turkosrandiga tajts, det hade jag också. 90-talet är Arvingarnas ABC-mönstrade jättekavajer och blonda slingor, det hade jag verkligen inte. 2000-talet är här och nu och det ser hyffsat ut. Men hur var det på 60-talet? Hade alla sådana där snygga, psykedeliskt mönstrade, kläder i coola färger? Jag vill så gärna ha det!

Tips; fler mönstrade kläder.

En person i 40- till 60-årsåldern – som med stolthet i rösten säger att hon känner sig som 17 år, eller att man inte är äldre än man känner sig – måste vara glömsk, obegåvad eller sent utvecklad. Det är ett hån mot alla 17-åringar. Kommer personen i fråga ens ihåg sin egen 17-årsdag? Åldern är faktisk, inte något man känner för. Och om man går omkring i 50-årsåldern och känner sig som 17 år, då snackar vi om en oroande sen utveckling; ett solklart fall för vården. Eller kan det vara så enkelt som att personen i fråga bara lider av en helt vanlig åldersnoja?

Tips; sno inte någon annans ålder, bli polare med din egen.