Det finns ingen ammande kvinna som lägger sin bebis direkt på restaurangbordet, eller exploaterar bebisens mat och dess förvaringsplats, brösten, för någon. Det finns massor av underbara mammor som kärleksfullt håller sina hungriga, törstiga och trygghetssökande bebisar ömt i sina famnar, samtidigt som de med ansenligt stor diskretion ammar sina spädbarn. Det är oförskämt att nedlåtande kommentera, förvisa, eller stirra på en kvinna som gör det mest naturliga hon kan när hennes barn är hungrigt – hon ger det sin mat. Självklart gör hon det oavsett tid eller plats. Och visst känns väl en restaurang såsom en i synnerhet naturlig plats för amning – man är väl där för att just äta!?

Tips; sluta att stirra lystet efter bebisens välpaketerade mat, glo i din egen tallrik i stället!

Detta inlägg är även publicerat på intressant.se.

I hela mitt liv har jag bott vid havet. Nja, London kanske inte ligger vid havet och inte Borås heller. Och när jag tänker efter en stund så kanske inte Södertälje ligger vid havet det heller, sina kanaler till trots. Skit samma! Jag älskar havet och har bott stora delar av mitt liv vid detsamma. När jag inte bor vid havet så längtar jag alltid tillbaka dit. Detta berättade jag för min kompis S i dag. Då sa hon krasst; ”överskattat, havet, det vet väl alla att havet representerar livet, det säger i alla fall alla psykologiska tester man gör”. Vidare sa hon; ”jag gillar inte havet, det är överskattat precis som livet är överskattat”. Tänk om hon har rätt. Att havet representerar livet. Vad är det då för fel på mig, är jag död nu?! lever inte jag eftersom jag bor i Borås som inte ligger vid havet? Måste jag flytta till havet nu för att få tillbaka livet?

Tips; tipsa mig om en fetestor lägenhet vid havet.

En gång hade jag världens mest rörliga secondhand-butik. Den gick upp och ner i ganska hög hastighet och stannade på respektive kunds egen våning. Det var fri hemkörning och allt var gratis. Detta tilldrog sig när jag under en kort tid bodde i ett sådant där åttavåningshus där ingen känner ingen. Där alla otrevligheter, och trevligheter också för den delen, sker bakom stängda och låsta dörrar. Ett anonymitetens högborg av, men inte för, människor. En dag när jag hade tröttnat på lite möbler och andra prylar, så ställde jag ut alltihop i den stora hissen tillsammans med en lapp där jag skrev: ”Var så god, tag vad du behöver”. Efter tre timmar var allting borta. Snacka om en snabb andrahandsbutik! Och nej, jag lovar att det inte var fastighetsskötaren som fört bort sakerna, för någon sådan såg man aldrig någonsin till. Nu kanske ni undrar varför jag gjorde detta. Ja, gissa! Därför att jag ville dela med mig? Eller för att jag var slö? Eller för att jag är en nörd? Eller kanske allt på en gång? Hur som helst så har jag lämnat efter mig några minnen – där i det anonyma åttavåningshust.

Tips; dela med dig av ditt överflöd.

Borås äldsta, tillika Svenska kyrkans första, ungdomsgård finns på Sjöbo i Borås. Ungdomsgården firade 50-årsjubileum i fjol, tillsammans med alla andra berömda 56:or som Sveriges Television, Frank Andersson, Linda Haglund, Marabou mjölkchoklad, Björn Borg och Ingemar Stenmark. Det är en helt fantastisk ungdomsgård där musik, livsfrågor och demokrati står i centrum. På gården finns det massor av underbara ungdomar, bra musik, gott fika, trevlig personal, en cool gårdsmormor, superpajer och god stämning. Det enda man möjligvis kan ifrågasätta är den rödhåriga, samt något högljudda, gårdsföreståndaren. Hon med det yviga kroppsspråket.

Tips; besök Sveriges äldsta ungdomsgård.

Det var en gång, för länge, länge sedan, en flicka som gillade kläder. Hon handlade fem fullproppade kassar med kläder i Rom. Hon köpte massor med Calvin Klein-kläder i West Palm Beach (som hon aldrig använde). En gång shoppade hon upp hela sin lön på kläder i London. Hon betalade massor med pengar för snygga skor i Málaga. Hon köpte tretton vackra halsband i Kraków. I Köpenhamn köpte hon fyra likadana kjolar, fast i olika färger. En gång tog hon flyget till London, bara för att köpa strumpbyxor i rätt färg. Tiden gick och flickan blev lite äldre. Hon handlade mindre och mindre till sig själv. Men så en dag, förra året, så köpte flickan en klänning i Edinburgh, den första klänningen på mycket länge. Klänningen var så vacker och fin. Och så plötsligt är vi förflyttade till januari månad. Realisation. Rött. Vårmode. Kläder. Flickan har hittills i år inte köpt någonting alls. Fast det är klart, det är lååångt kvar av det här året. Och det här är ju bara början på sagan.

Tips; lagom mycket av – välj själv.

Borås, Sveriges Lilla Milano, är en fantastisk modestad. Bland det bästa med att bo här är alla vackert och personligt klädda människor. Borås gator är fyllda av moderiktiga människor, som rena catwalken! Jag gillar människor med en personlig stil. Jag blir glad av det. Mer än 70% av Sveriges alla kläder passerar Borås. Det bästa av kläder och textilier behåller vi självklart för oss själva, emedan vi glatt skickar vidare resten till övriga Sverige. Konstigt att Borås inte har fler modevisningar eller ett eget modemagasin – vi som är sverigeledande i modebranschen!

Tips; boråsbloggar om mode, Hopplösa modenördar och Baglady. Och kolla in boråsmodet på Svea.

Jag tror på Jesus, Gud och Änglarna. Visst kan det tyckas märkligt för vissa, men jag vägrar tro att det inte skulle finnas en unik tanke bakom min existens. Ja, bakom allas existens för den delen.

Tips; taizémässa, onsdagar kl 18.30 i Caroli kyrka (Borås äldsta byggnad), Svenska kyrkan i Borås.

Andra bloggar om: Borås, Svenska kyrkan och Taizé.