Min farfar är död. Sportdykaren på packmoppen finns inte mer. Min stora, starka, ståtliga sjöbuse lever inte längre. I går åkte han in på sjukhuset. I dag är han borta. Jag gråter som ett litet barn. Tårarna forsar. Jag sörjer. Min farfar var allt annat än en flat ja-sägare. Han var tjärv som fnöske. Hård mot de hårda. Mjuk om det krävdes. En grymt cool personlighet har gått ur tiden. Farfar, tack för allt som du lärde mig. Hälsa de okända vattnen och vila i frid!

Tips; tänd ett ljus och läs gärna mina tidigare inlägg om farfar, Dykare och Hopkins.

För sju år sedan föddes denna vintriga söndag en son. Hans mor var också född på en söndag, fast i varmaste juli. Moderns mor, det vill säga sonens mormor, var även hon född på en söndag. En vårsöndag, närmare bestämt på mors dag. Om också hennes mor, mormorsmodern, var ett söndagsbarn förtäljer inte historien. Grattis tre generationer söndagsbarn, men framför allt, grattis Benjamin på födelsedagen!

Tips; fira med alla trevliga söndagsbarn och födelsedagsbarn födda den 19 november.

”Vad världen behöver är mödrar, män eller kvinnor, om de fött barn eller inte.”

Karin Boye (född 1900 i Göteborg, död 1941 i Alingsås)

Så sant och så klokt skrivet. Ett samhälle utan barn är dödsdömt. Barnen är vår framtid. Barnen är vår glädje. Att ge liv är den främsta uppgiften för livet självt.

Tips; gissa gåtan. Vem är världens mest kända mamma? Hennes namn börjar på bokstaven M och slutar på A. Och ja, hon var jungfru.

Ja, nu har jag fattat några beslut som högst sannolikt kommer att förvåna många. Ingen kommer att förstå, än minde gilla, mina beslut. Vissa kanske till och med kommer att förfäras. Skälen är heller inte de vanligt förekommande, som det brukar vara när det gäller sådana här beslut. Å andra sidan så tycker jag ofta att de är just så med mig, aldrig något enkelt eller normativt. En sak är dock säker, jag är duktig på att inventera och initiera förändringar.

Tips; glöm inte att utvärdera och göra fastställanden av fakta. Och är du modig, så söker du ständigt förbättringen.

Jag trivs i Borås. Jag älskar min fina lägenhet mitt i centrum, jag har till och med accepterat de märkliga postromerska pelarna i entrén till vardagsrummet. Mitt torp ligger perfekt, mitt ute i obygden, bara tjugo minuter med bil från min lägenhet. Allt skulle kunna vara perfekt. Men icke. För det som jag just beskrivit handlar bara om mig, jag och mig själv. Så är det då den andra personen. Min prins, alltså. Han trivs inte lika bra som jag. Varken med staden eller med boendeformen. Han babblar konstant om andra städer, men framför allt tjatar han om det värsta jag kan tänka mig att bo i (efter radhus, då), ett eget hus! Jag vägrar och vill inte vara bankens egen lilla trädgårdsmästare. Varför vill man bo i ett stort och kallt – förvisso eget – hus där allt kan paja samtidigt i hela huset, gräset måste klippas varje vecka och där snön skall skottas varje dag? Jag är dessutom latast i världen! Min framställan ovan leder obestridligen fram till ännu en fråga: Finns det i någon större stad ett perfekt hus, mitt i centrum, mitt på torget? Om det så gör, hör av er! Då kan jag i alla fall fundera på saken.

Tips; bråka inte om boendeformen varje dag. Men vägra kompromissa, för hur tusan skulle just vår kompromiss se ut? Ett rad(hu)s för en hus(tru)?

En fotbollslegend har gått vidare och finns inte längre ibland oss. Nils Liedholm. Han var en fantastisk personlighet och en högt presterande idrottsman, både på och vid sidan av planen. Jag kan med stolthet i orden berätta att min lillebror har träffat honom på hans vingård i Italien. Och han var en fin man. En sann ambassadör för Sverige.

Tips; läs Marcus Birros inlägg om Liedholm, klicka här.

Två personer har – inom loppet av två dagar – sagt mig samma sak, fast på två helt olika sätt. Det är en så upplyftande, en så glädjande, en så fint förmedlad sanning att jag bara inte kan annat än delge er den. Så här sa en av ungdomarna på Sjöbo ungdomsgård till mig. Och samma sak sa en god vän.

”Det är inte husen, omgivningarna eller sakerna som gör att en plats kan upplevas som gemytlig, utan det är människorna som finns i husen, människorna som väljer att befolka platserna, som gör att det blir trivsamt.”

Tips; lyss och lär! Besök trevliga människor och deras platser.