Jag må vara tjatig, men min uppriktiga önskan om vanligt hederligt folkvett som vi säger i Norrland – alltså respekten för andra människors lika värde och för yttrandefriheten – ligger mig varmt om hjärtat. Tack och lov har de flesta människor inget problem alls med personer som är av annan åsikt än dem själva. Men så finns då dessa oförskämda, missunnsamma, självupptagna och destruktivt negativa personer, som till varje pris tar chansen att trycka till andra så fort tillfället ges. Dessvärre är det oftast också just dessa människor som gömmer sig bakom ett falskt/påhittat eller klatschigt namn. Eller inget namn alls. Anonym står det då allt som oftast, samtidigt som de är just allt annat än anonyma utan obehagligt påträngande personer. De människor som råkar ut för dessa osignerade påhoppare är däremot ofta raka, tydliga och alls inte fegt anonyma människor. De vill också oftast någon form av förändring. Det är obehagligt när de harhjärtade personerna får tyst på våra tyckare som just manar oss till förändring och debatt. Just nu tänker jag särskilt på Marcus Birro. Jag önskar att det gick att göra en hjärtats sanering, ett sinnets upprensning och utrensning av allt skit som vräkts ut över honom. Dessutom på hans egen blogg. Det är oförskämt att som inbjuden gäst spy och ordbajsa i värdens vardagsrum!

Tips; Kosta på dig själv och din omgivning ett vänligt bemötande. Man kan inte älska alla, man behöver inte ens tycka om personerna eller deras åsikter, men folkvett och mänsklighet förtjänar de flesta.

Fotnot: Läs Marcus Birros blogg här. Även publicerat på intressant.se.

Nu har jag kommit över min tidigare nämnda traumatiska skogsupplevelse (läs mitt inlägg Bushen). Dessutom är jag tillbaka i civilisationen – Borås(?) – och vill nu göra ett förtydligande av nämnda händelse. Jo, jag var spiknykter och vid mina sinnes fulla bruk, när jag i skogen stötte på dessa märkligt malplaserade, och tillika gigantiska, föremål. Som båtar, stridsflygplan, militärfordon och det jag i uppståndelsen glömde att nämna, och nu vill förtydliga och tillägga, en helikopter som stod på taket av en av båtarna. Man kan dock undra över om ägaren till dessa föremål är vid sina sinnens fulla bruk. Och framför allt: Vad som mer kan döljas där i skogen! Min kompis S kanske har svaret, hon sa.

– Många människor bor på landet därför att de är annorlunda och vill vara i fred från omvärlden.

Jo, tack! Det låter troligt. För personen jag mötte på platsen ville, av den stirrande blicken att döma, sannerligen vara i fred. Hur tusan skulle det se ut om alla människor samlade på stridsflygplan? Annorlunda! Det vill jag lova.

Tips; var på din vakt i skog och natur – respektera Allemansrätten (läs mer här).

En helg på landet kan se väldigt annorlunda ut för olika människor. Min kompis S kom med tåg. Hon har promenerat i skogen, plockat svamp, bakat kolapaj, letat mask, fiskat och besökt Kinnekulle Ring. Själv kom jag med bil, satt i soffan, tittade på fotbollskvalet, åt svamp som jag inte själv plockat, mumsade kolapaj som någon annan bakat och tittade på F1. När jag väl masade mig ut i skogen hamnade jag på den mest besynnerliga av platser. Helt plötsligt, utan annalkade tecken, var jag omgiven av två stora båtar, ett jätteankare, två civilflygplan, ett stridsflygplan och ett stort terränggående militärfordon. När jag sedan, med andan i halsen, kommer tillbaka från mitt skogsäventyr och berättar om min, minst sagt, traumatiska skogsupplevelse, stirrar någon frågande på mig och utbrister.

– Och var har du varit? På något flygfält, eller!?
– Nej! Jag gick på en kort skogspromenad!

Aldrig mer! F1 i soffan – om än på landet – är betydligt tryggare.

Tips; njut en dag på landet – om det är allt annat än lugn och ro du vill ha.

För det mesta är jag helt nöjd med att vara Tovan, men inte i dag. I dag vill jag vara en stenrik Formel 1-förare på Autodromo Nazionale Monza i Italien. Då skulle jag bjuda in alla mina vänner till staden för att titta på Italiens Grand Prix i, dricka ljuvlig cappucino, köra bil och proppa dem fulla med ventricinasalami. Vi skulle bo på lyxhotell tillsammans med Räikkönen, Alonso, Hamilton och de andra förarna. Där skulle vi äta gott, slappa och umgås. Naturligtvis skulle vi därutöver ta en liten tripp till filmfestivalen i Venedig, titta på arkitektur, konst och design. Fast mest skulle vi köra racerbil! I väntan på att drömmen skall gå i uppfyllelse åker jag till Kinnekulle och käkar surströmming med nära och kära, det är heller inte fel!

Tips; köp lite goda italienska delikatesser som ventricinasalami, parmaskinka och parmesanost. Njut det hela tillsammans med stark espresso framför teven, där du tittar på F1 från Monza. Sedan gör du en utflykt till närmaste kartingbana, i mitt fall Kinnekulle Ring.

Artist är bland de fulaste ord jag vet. Jag vet inte riktigt varför, men jag får konstiga vibbar. För mig låter det som ett märkligt och groteskt utställningsföremål av något slag. Vad är en artist? Och vem vill bli kallad det? Nu skall vi göra en etymologisk djupdykning tillsammans, så fram med ordböckerna och språkkonkordanserna! Så här står det i alla fall i klassiska SAOL 1902:

”Person som har utöfvande af skön konst (i egentligaste mening, dvs. ngn af de bildande konsterna l. musik) till sitt yrke l. som i utöf­ningen af dylik konst nått en högre grad af fulländning; konstidkare; konstnär.”

En sak är säker; jag har aldrig varit, jag är inte, och jag kommer heller aldrig att bli någon artist. Och nu till det värsta. Jag har – skenbarligen, efter att något disträtt ha läst gamla lönespecifikationer – fått betalt för att någon, förhoppningsvis av misstag, trott att jag var just en artist. För i ett gamalt lönebesked från Sveriges Radio står mina utbetalningar specificerade som just ”arvode, gästartist”. Tovan! Och jag som hela tiden trott att jag satt där på fredagarna och pratade i radion för att jag var smart. Liksom. Men bäst av allt, efter min lättviktsetymologiska kvällsutflykt, nu tycker jag inte längre att ordet är särskilt fult. Det betydde ju trots allt inte utställningsföremål!

Tips; haka inte upp dig på ord i onödan – sök dess rätta, om än ej statiska, betydelse i stället.

Jag ska på konferens och är dessutom riktigt glad för det. Jag har nämligen stora förhoppningar på att sätta ihop nästa svenska fotbollslandslag. Min planerade startelva ser ut som följer; Johan Wiland i mål, Mathias Svensson, Joakim Sjöhage, Stefan Ishizaki och min granne Denni Avdić som… Ojdå, det var visst bara Elfsborgsspelare från SM-staden Borås, men då plockar jag väl in Zlatan Ibrahimović också. Nåväl. Jag har valt seminariet ”Ända in i kaklet” med Tommy Söderberg, förre landslagstränaren i fotboll. Som den fotbollsfåne jag är, har jag riktigt stora förväntningar på föreläsningen. Det tre övriga seminarierna har jag helt glömt vilka de var. Men Jonas Gardell lämnade återbud, så det blir visst en Ove Haugen i stället. Jo, nu minns jag. ”Motgångsteologi” med biskopen. Det blir ju strålande, om jag – mot all plausibel förmodan – skulle misslyckas med mitt landslag!

Webbtips; IF Elfsborg, Jonas Gardell, Skara stift och Svenska fotbollsförbundet.

Varje människa bör göra en inventering och utvärdering av sitt förhållningsätt till sin nästa. Låter det högdraget? Knappast! Jag har de senaste dagarna mött människor som förtäljt mig de mest anmärkningsvärda av historier, som handlar just om bemötanden och förhållningsätt.

• En liten femåring i förskoleklass kommer stolt till skolan med sin första utflyktsmatsäck. Fröken kritiserar barnet högt inför hela gruppen, med orden
  – Förfärligt, på den här skolan äter eller dricker vi inte socker!
• En stolt far flyttar tillsammans med familjen ut till ”de fina familjernas fina villaområde”. Familjen utsätts för utfrysning och förtal. Orsak; för låg inkomst och fel social bakgrund.

Mina frågor och min uppmaning lyder: Fröken, känns det bra att det lilla barnet var hungrigt hela dagen? Kvar i ryggsäcken låg de förfärliga bullarna och festisen. Dina ord väger tungt i en femårings liv, missbruka dem inte! Brackgrannar, känns det bra att mobba små barn och frysa ut mindre välbärgade människor? God ekonomi är alls ingen garant för vare sig hyfs eller uppförande. Vet hut!

Tips; döm inte, hjälp istället för att stjälpa. Tänk igen om ditt förhållningsätt till andra!