Min kusin fick gå i söndagsskola och på kyrkis när vi var små, det fick inte jag. Jag var avundsjuk på henne, för där fick man lära sig viktiga och spännande saker om Jesus, Gud och änglarna. När jag tjatade på mina föräldrar om söndagsskolan, tyckte de att jag var mogen nog till att börja på en liknande aktivitet. Den var till och med roligare, bättre och viktigare än söndagsskolan, påstod de. Pytt, så fel de hade! Man fick varken prata om änglar eller få Bibeln i present, och det man diskuterade kunde jag redan sedan länge. Mina föräldrar blev förmodligen besvikna över min mycket korta karriär inom Unga Örnar. I dag tar jag igen det jag missade i barndomen och springer så ofta jag bara kan till kyrkan. Undrar om min kusin gör detsamma, eller blev hon kanske aktiv inom arbetarrörelsen? Kanske både och – detta måste kollas upp.!
Sida 52 av 59
Jag har besökt fler än tretusenfemhundra svenska hem. När man har sett så många hem och mött så många människor, gör man en hel del iakttagelser, det kan jag lova. Det är oerhört fascinerande att se hur olika vi människor lever. Jag har gjort besök i massor av lägenheter med identiska planlösningar, men det fanns inte ett enda hem som var det andra likt. Vissa saker går förvisso igen, som trender i soffor, färger och den obligatoriskt dammiga flaskan med Baileys i bokhyllan (är förresten inte gräddlikör färskvara?). Ja, för har man alkohol för allmän beskådan så är det just denna likör. Det är många levnadshistorier och livsöden man fick ta del av. Jag har förmodligen hört och sett det mesta av den svenska folksjälen, det är i alla fall få saker som numera får mig att höja på ögonbrynen. Och själv har jag nog hela min sociala kompetens, näst intill, att tacka för mina två år som besiktningsman.
Tips; regnskogsdjungel inomhus med tillhörande livs levande djur – det är det mest unika lägenhetsboendet jag stött på.
När jag var en liten pluttunge på sjuttiotalet, sa min mamma att hon skulle bli Sveriges första kvinnliga statsminister. Min mamma är inte Mona Sahlin. Så till Mona säger jag, ”Tur för dig att min mamma tänkte om, för nu har du ju i alla fall en chans!”.
Tips; tro på dig själv och på dina barn.
Som liten trodde jag att bli vuxen medförde ett välfyllt kylskåp. En kyl proppad med kycklinglår, revbensspjäll, köttbullar, pizzabitar, korvar och ostar i mängder. Hur i hela världen kunde jag få en sådan vanföreställning om vuxenvärlden? När jag själv blev vuxen och singel gapade kylen tom sånär som på salami och några flaskor Ramlösa. Nu är jag fortfarande vuxen, långt ifrån singel, men kylen gapar likaväl ofta tom. Det enda som numera alltid finns i kylen är pesto, parmesan och oliver. Och det fyller ju knappast en hel kyl. Ett är dock säkert, som barn viste jag inte att dessa tre goda ting ens existerade, än mindre att de skulle komma att finnas i mitt kylskåp. Och inte sprang man runt hörnet för att hämta hem sushi, thai eller italienskt i tid och otid heller för den delen.
Tips; bli nostalgiskt vrålhungrig, läs Enid Blytons Fem-böcker, där snackar vi välfyllda picknickkorgar (men ack så välfyllda fördomar)!
Sverige tillhör ett av de få länder i världen som har det riktigt gott ställt med en, på många sätt, väl fungerande demokrati. Sverige och svenskarna tillhör en liten minoritet av människor som frottérar sig i det yppersta toppskiktet av välfärdssamhällen. Få kan anses ha det bättre än vi, fler har det som vi, de flesta har det dock mycket sämre än vad vi har det. Jag kan inte förstå varför jag så ofta glömmer bort hur bra jag har det. Vad händer om vi glömmer? Värna demokratin och det fria ordet. Jag oroar mig, vad händer om militären och FRA vänds mot folket – mot oss?
Tips; använd din rösträtt så ofta som du bara kan.
Pumpen, cor, muskeln, aortan, pacemakern, ticktack, duracell, blodpumpen, geléklumpen, kranskärlsfästet, batteriet, livsnervern eller hjärtat. Ja, kärt barn har många namn, men Valentin har jag då aldrig kallat hjärtat. Vad är det egentligen som firas i dag, hjärtat eller snubben Valentin? Hur hänger historien ihop. Dog Valentin av brusten kroppspulsåder denna dag?
Tips; Ge godsaker i mängd och av sort som inte slammar igen kranskärlen på din älskade.
En gång såg jag en välregisserad, men för tidens enfald något verklighetsfrånvänd, svensk långfilm. En helt underbart löjlig historia med en mycket spännande huvudkaraktär, eller var det kanske en biroll, som gestaltades av en fantastisk Björn Kjellman. Vem i hela Sverige kunde väl då tro att vi alla skulle få vara med om att spela med i en sådan historia på riktigt? Bra jobbat Marie Lindberg och Bert Karlsson. För det är väl Bert som ligger bakom det hela, eller?
Tips; se filmen ”Livet är en schlager” och känn igen dig själv som betalande statist i verkligheten.

De senaste kommentarerna till mig